Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom då, kärlek, att mig lyckliggöra,
att med en kyss befria mig från kval,
låt mig på nytt de ljufva tonfall hora,
du lärt af vårens första näktergal!
1894.
Aftonmolnet.
Ett aftonmoln så fint och skärt
bland västerns guldstoft sam —
allt hvad jag kallar minnas värdt
drog i dess skimmer fram.
Det molnet där vår kärlek var:
när först den tände sig,
så brann den stilla, brann den klar
och lyste dig och mig.
Förklarad hela världen låg
i fager ungdomsglans,
i mina drömmar dig jag såg
med krona och med krans.
Men molnet skiftade i rödt,
i purpur snart det brann,
den skära färgen hade dött,
liksom vår oskuld svann.
Passionens eld med stormens fart
i våra själar tog,
och snart vi kände — alltför snart,
hur all vår lycka dog.
Se’n molnet sjönk i väster ned —
hvart flydde det, ja hvart?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
