Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bröllopsdikt.
Högt må bröllopskvädet klinga
liksom vårsång i naturen,
när de starka isar springa,
lika klart som näfverluren,
när den ifrån åsar höga
tolkar kärleks vilda längtan,
hopp och oro, kval och trängtan.
Vin, som nu i bägarn glimmar —
ädla vin, dig in jag viger
till den skål i festens timmar,
hvilken varm ur hjärtat stiger.
Hell de båda, han den starke,
hvilken armar har att bära,
hell den unga, blida kvinnan,
som ännu står himlen nära!
Kraft och svaghet — så förenta —
kunna tyngsta bördor lyfta,
kunna våga djärfva språnget
öfver sorgens mörka klyfta.
Hållen ut i dagar ljusa,
när de unga lärkor sjunga,
hållen ut, när stormar brusa
och de vreda blixtar ljunga!
Hållen ut och kämpen striden —
på er fana står det skrifvet:
Kärleken är mer än lifvet!
Allt i denna blef er gifvet,
allt går under, om den faller,
allt kan vinnas, om den segrar.
Själfva dödens hårda galler
sprängas, och där öfver svingar
evighetens tro, den ljusa,
på en fjärils hvita vingar.
Hell dem då, som kraften funnit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
