- Project Runeberg -  Valda dikter 1882-1899 / Del 2 /
147

(1908-11) [MARC] Author: Daniel Fallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flyg, svarta svan! — låt flykten gå
i solens gyllne skimmer fram —
dig följer sorg och synd och skam
likväl på färden i det blå.

Flyg, svarta svan, i evig tid
från land till land, från haf till haf,
och tigg förgäfves någon graf,
och tigg förgäfves ro och frid!

1888.

Det var min dröm.

1 hvarje hjärtas djup du träffar på
en liten undangömd och helig vrå,
där skrinlagdt ligger, hvad ej talats ut,
som blott förblef en dröm till lifvets slut.

Nå väl, jag drömde också jag en gång,
och drömmen tog gestalt i dikt och sång,
att genom kolsvart natt och stormens brus
du följde mig till frihet och till ljus.

Du gick framför mig som ett segerns bud;
i hoppets färger skimrade din skrud,
och af din lilla hand jag styrka fick,
när min den tryckte för ett ögonblick.

Och fram vi nådde. Dagen tände sig
och spred sin ljusglans omkring dig och mig,
och andaktsfulla, tysta, hand i hand,
vi skymtade i fjärran konstens land.

Och fram vi nådde. Målet var nu vårt,
och bort vi glömde, hur vi kämpat hårdt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfvd8299/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free