- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 1 /
8

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att studera till prest, men halsstarrigheten segrade; helst,
såsom han behagar säga, »icke minsta gåfvor hvarken af
naturen eller nåden» till detta embete förefunnos.
Förmyndaren lät honom då resa till Carlskrona, för att efter
genomgångne studier vid cadettcorpsen utgå som sjöman.
Men äfven denna plan misslyckades; ty, oaktadt han på
3 år med beröm genomgått cursen, gjort åtskilliga
seglatser på Östersjön (hvaribland som page tjenstgjort vid
hertiginnans af Södermanland hemtande från Wismar),
och därvid vunnit tycke för sjön, ja erbjöds
amiralitets-lieutenants fullmagt (»fändrikar funnos icke den tiden»),
ville han dock, alltid i strid med förmyndarens önskan,
följa egen håg och blifva landtstatsofficer. Samme vägrade
däremot envist penningar till accordsumma (en hård nöt
för då tidens militärer att bita på, hvilken ock allt
framgent gjorde v. D. mycket bekymmer), utan »gaf i stället
drömagtige, oöfvervägade, långa projecter, hvaribland att
ändra bana och blifva jurist.» Det försöktes under tvenne
års tid, och v. D. följde som frivillig häradshöfdingar och
skref på tingsutslag, därvid lärande sig en hel hop, som
sedermera kom honom sjelf och andra väl till pass, — i
synnerhet, »hvilka högst skadeliga djur på pupillers
egendomar förmyndare vore.» Men domare-embetet ansåg han
ej heller passande för sig, änskönt alle hans förfäder varit
antingen lärde eller lagkarlar; utan, ledsen vid detta lif
och längtande efter frihet, anhöll han hos Kongl. Maj:t
att vara myndig förklarad, hvilket ock skedde vid hans
fyllda 17 år. Förmyndaren öfverlemnade den fasta
egendomen, hvad som återstod efter hans dryga s. k.
uppfo-stringsförskotter, hvilka icke hindrade, att ynglingens
uppfostran ändå var mycket vanvårdad. En gång sin egen
herre, blef det v. D. ej svårt att få ihop en summa
penningar till accord och snart vardt han secundadjutant vid
Sprengportens värfvade regemente och fänrick i arméen,
placerad på samma reg:te (4 778), hvilket var förlagdt i
Skåne. Det gjorde honom någon gång en skänk af ett
par skridskor, emedan han fasttagit rymmare, som på isen
velat komma undan till Danmark: detta och att han under
den tiden försålt det ena frälsehemmanet efter det andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free