Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagits tappert,» antecknar v. D., »4 officer (capt. baron
Ramsay) dödskjuten, 4 5 blesserade, 85 man döde och
fångne, 93 blesserade: summa 494; hela förlusten efter
4 3’A timmas strid med 2000 man af alla slags folk
(v, D. har härmed de o vande landt värnsskarorna i minne)
mot 5—6000 ryssar och 47 kanoner.»
På detta vis understödde konungen sina trogne
finnar genom splittrade landsättningar af små, till en del
oöfvade, och illa utrustade skaror, som därför också
ingenstädes kunde vinna fast fot... Sammanslagne eller
fördubblade skulle de verkat helt annorlunda, särdeles
som allmogen öfverallt visade mycket nit för sin konung
och fosterlandet och ville resa sig när den fått vapen eller
anförare med något öfvadt folk, hvartill de kunnat sluta
sig. På manskap var ingen brist: ett större antal än
Sverige någonsin haft på benen, förefanns, — med
landt-värnet inberäknadt, 404,000 man; men de voro illa
fördelta vidt kring landet, de nyutskrifne äfven illa rustade.
Konungens kortsynta envishet, nycker och förvirrade
befallningar hindrade det kraftiga utförandet af någon väl
beslutad plan, eller t. o. m. det kloka uppgörandet af en
sådan. Under det han sjelf svärmade i lösa förespeglingar
och vidsträckta förhoppningar utom möjligheternas gräns och
syntes snarare vilja leka krig, än allvarsamt göra det,
satte han, med en hos Sveriges framfarne konungar aldrig
spord känslolöshet, fäderneslandets ädlaste krafter, ja dess
ära och sjelfbestånd på spel, för att uppfylla sina
dröm-merier *), hvilka han, drifven af högfärd öfver att
vara en Carl XII;s efterträdare såsom enväldig herrskare
öfver ett troget och tappert folk, ville skulle hållas för
ofelbara och orubbeliga lagar och grundsatser. Därvid
sparade han sin egen person, vare sig i brist på mod
eller af medvetande om sin oförmåga, häri äfven olik sina
stora föregångare; men fordrade af undersåtarne det orim-
*) Bland andra skäl, hvarför konungen ej ville skicka någon
större styrka öfver till Finland, uppgifves äfven det, att
stoltheten fordrade, ifall en större här blifvit samlad, det han sjelf
toge öfverbefålet. Därtill hade han ingen lust, men äran, som
därvid stod att vinna, unnade han ej heller någon annan.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
