- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
118

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tåg till finska gränsen: jag skall skrifva under den,
uf-vertygad, att Ni ej begär något för mig ogynnsamt eller
obilligt». Sådant var upphofvet till Olkijoki-convention d.
19 Nov., hvarigenom Finland öfvergafe. Kejsaren
misstyckte denna afhandling, hvilken räddade återstoden af
finska hären, och skall till och med en tid med onåd
ansett K., som dock eröfrat honom Finland och hvars sista
steg här, utom det hans ridderliga sinne däraf hedras,
äfven kunde af klokheten och omständigheternas kraf väl
försvaras *).

Men hade nu A:z stannat vid hären i Torneå, skulle
säkert den yttersta bedröfvelsen, den grymmaste lott som
kan öfvergå redliga krigsmän och hvilken här blifvit så
modigt afböjd, icke fått inträffa och afsluta Finnarnes
många, ärofulla bragder under detta fälttåg. Detsamma
kan ock med skäl förmodas om v. D., därest han fått
eller kunnat qvarlefva vid eländet däroppe; han skulle ej
tillåtit någon capitulation i Calix försiggå, hade aldrig
gifvit sig med de sina i Ryssars händer. Det tycktes
som skulle ljusstrimmorna till hoppets dager endast blänkt
upp, för att snart försvinna och desto lifiigare låta oss
märka det mörker, nöden och villervallan vi råkat uti. —
Väl vore, om den bittra dryck som redlige
fosterlandsvänner under detta olyckliga skifte nödgades tömma hade
verkat lifvande och stärkande, att en så dyrköpt
erfarenhet ej måtte vara förlorad för oss och våra
efterkommande!

*) Enligt general, baron Ulfsparres berättelse. Densamme bar
ock nämnt det v. D:s sjelffortroende och förtröstan på sina
Björne-borgare vid Jutas hade kunnat kosta honom hufvudet. Han skall
nemligen föreställt officerarne, att äran blefve för därvarande
trupper så mycket större, om de ensamme kunde slå Ryssarne, än om
de droge sig till Reuterskiöld i staden, eller dennes trapper till
sig: han synes velat vara ensam, ej hafva desse med. (Troligen
beräknade han dock Ryssarnes styrka till försvar mot de fiender,
som gått Öfver ån; men var öfvertygad att deras hufvudtrupp
skulle söka tränga sig fram till vägraötet, hvilket framförallt borde
förekommas).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free