- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
148

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag har nu för mig solens uppgång: tjockt rimmade träd —
det aldraljufvaste lugn vid 13 graders kiöld. Himmeln
söder-ländsk som på mina Indiska taflor — en vacker musique af
Stei-belt. — Hvad för en contrast i själen — njutandet af detta och
åtankan på Spaniens — och Europas tillkommande öde.»

Efter en hop språkliga funderingar enligt hans vanliga sätt,
utropar Tham slutligen:

»H vilken har rätt? Men alt detta är småsaker emot
Finland! Pommern hafva vi allrig haft godt af — men flere
uttömningar derföre, både folk och pengar...»

Arendt, en lärd tysk, samlare och fornforskare, besökte ofta
T. och vistades längre tider på Dagsnäs: var den störste kända
fotgängare; gick ofantliga sträckor, tagande in hos förmögnare
herrskap och bönder. Han ville då ha godt att äta och hade
oförsyntheten att, där det ej genast vankades, med groft tal söka
framskaffa det bästa i huset, men sedan begrep han aldrig huru
en så höglärd och frejdad herre behöfde betala något därför. Han
hade en gång förgätit något papper hemma i Holstein: gick så,
utan att säga ett ord eller afsked från Dagsnäs tidigt en morgon
och troddes omkommen i sjön, då man ej fick någon spaning på
honom i nejden. Men omkring 14 dagar sednare kom han sättande
i sträcktåg tillbaka, med den vigtiga urkunden på fickan/}

I slutet af Januari 1809 hade v. D. företräde hos
konungen, hvarvid, efter anmärkning öfver det handskarne
ej suto i bältet eller något dylikt, ett ganska märkligt
samtal om kriget och ställningen skall förefallit. Han
sade sin mening i dessa saker helt öppet, såsom att fred
borde slutas eller kriget föras efter bättre plan med
eftertryck; hären ändamålsenligt sammanhållas och förstärkas;
att folket vore missnöjdt öfver de fruktlösa
ansträngnin-garne, pålagorna, nöden o. s. v. Konungen åhörde hans
framställningar nådigt, lofvade honom allt understöd för
Aland, såsom en hufvudpunkt vid fortsättandet af kriget,
som hädanefter skulle föras med mera kraft och
samband. Bekymret öfver förhållanderne sökte han tysta
med sin vanliga tröst och utropade en gång: »Åh, Gud
hjelper mig väl, general v. D.!» — »Det gör han nog,
blott vi först sjelfve vilja hjelpa oss», svarades.
Konungen förebrådde honom vänligen misstron till Guds magt
eller vilja, manade honom att läsa Jungs skrifter, för att
få ett bättre begrepp om den Högste och hans afsigter.
»Den Gud jag begriper, den tror jag ej på», svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free