Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
En hemkommen landtvärnist införes, till nytta och
nöje kantänka, omtalande huru det 1809 sett ut på Åland
vid Ryssens plötsliga anfall, i hvilka besynnerliga
ställningar officerarne öfverraskades af nyheten, de oordningar
Bom tilldrogo sig vid det hastiga återtåget. Mot
befälhafvaren synes följande slängar enkannerligen varit
menade, ehuru de väl mot ingen af generalerna med
mindre skäl bort kunna lämpas:
»Ack huru brådtom nu vi fick —
Att slåss? — Nej! hin regera —
Man tömde åmar — pirum gick —
Man order på minuten fick,
Att endast — retirera.»
»Hvar Bonde skrek så jemmerlig:
Får jag ej slåss, korpraler ?
bruka mera vinlägga sig om sans och hållning, att godt skick,
god häfd uppkomme, hvarigenom omkastningar och bakslag
förebyggdes. Af dylika hafva vi haft tillräckligt; vi utgöra ett litet
glest befolkadt samfund, som, för att behålla ett kraftigt,
egendomligt, ädelt lif hemma och ibland folken — hvarefter våra
fäder sträfvat, därtill de gjort vackra grundläggningar — måste
sammansluta oss i allsköns endrägt och frid, för fosterlandets och det
godas skull som oss med detta beskärts ofvan ilrån. Men där i
stället för sedligt allvar skadelystnadens och gemenhetens grin får
visa sig vid den vigtiga behandlingen af offentliga angelägenheter
och personer, smädelsen får fara fram om enskilda och deras
förhållanden, och samhällsförstörande, oroande läror i stället för
lagbunden ordning och tukt inpräglas, där kan intet högre lif trifvas
eller komma till ljuflig blomstring. (Hos andra utbildade och
statskloka folk finnes alltid något, tillhörande nationalkänslornas,
liatio-nalstolthetens ömma gebit, som äfven den fräckaste hand icke
vågar beröra af fruktan for att afskys och straffas af medborgare.
Hos oss tyckes fältet varit alldeles uppgifvet till sköfling, att
nedtrampas åt alla håll. Vårt folk har med dess dyrbaraste
egendomar och minnen nedsatts och skymfats oförsyut bredvid och
inför främmande — ja de finnas till och med som djerfts uttrycka
sin fröjd, när slikt skett från utlandet — men vi i.vår
efterlåten-het eller slapphet (ty af christelig fördragsamhet våga vi ej tro
att det härleder sig) hafva icke särdeles vårdat oss därom.)
Sådant partiyrans spel kan icke bära sig länge; oärlighetens välde,
det må de betänka som söka uppbygga och regera i ett dylikt,
blir alldrig långvarigt eller sällt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
