Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen sökte fälle te trosta’na dä bästa han kunne;
han gjole lofvar ikring’a å sopa’ mä vingen å kråma’ å
krovera’ säj på finaste tuppavis, men ho grät allt i ett,
å når han inte va krdpp te syta’na33 så ba’n henne te
vria nacken åf sej på sista byté. Nä dä ville ho inte
häller, för lifvä kan fälle vara kärt för en tuppakrake dg,
tyckte ho; men hur han tiggde å. ba, så gjole ho dä
ändå, å mä däsamma stog dä en den raraste å grannaste
prins framför a, å dä va ändå ingen ann än tuppen dä.
Nu må tro vart dä slut mä gränginga34 å dä vart annan
låt i ställé, för hå prinsesså å kungen vart så fäjna så
fäjna, så dä kån ingen tro, hur fäjna di vart.
Dä ble bröllop utå, å dit kummo fdlk frå alla di
håll, å gubben å gumma, di va mä di dg. Räfven å
vargen å björn’ di passa dpp ve bolä, å sjön tvätta’
diskår, å dä va dä värschta kalas, ja ha vari mä um i alla
mina dagar. 88
88 stilla hennes sorg — 84 gråtandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
