Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Till * *. 1881 - Ensam. 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ville upp jag springa och tända ljusen alla,
som rundt i mörka salen i sina kronor stå,
så klara skenet finge i hvarje anlet falla
och blänka ut från speglarnes glas till hvarje vrå,
så i den starka glansen en hvar förveten blick
långt mer, än hvad den sökte, helt tydligt skåda fick,
fick se oändlig kärlek som dagen öppet skina,
så oförställdt ur ögonen dina och ur mina.
Men kvar jag stilla sitter, ty ljuft är ock att bida,
och under tiden nöjes jag med en framtidssyn:
i friska morgonluften du rider vid min sida
på lätt och dansglad fåle igenom tysta byn,
så gatans stenar sjunga, då hofvarna slå i,
och alla tanter vakna, när raskt det bär förbi,
så upp ur lätta blunden de riktigt rappa spritta
och stå där anletsgråa i morgonsol och titta.
Men ut mot fria fältet på fålepar vi gunga,
där fina, friska doftet ur våta ängar slår,
där in det blåser hälsa med fart i hug och lunga,
och genom alla leder en majljum kåre går.
Den luft, där mina visor i vårlig blom fått gå,
vi skola samman andas i fulla drag, vi två.
Den mark, hvarur som gräsen de spirat vårljust unga,
skall under våra hästar vid skarpa trafven gunga.
1881.
ENSAM.
I.
När vid nattetid det sakta
i din hjärnas fibrer bränner
och för synder, färska, forna,
helt som sjunken du dig känner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
