Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder ur lifvet - Konstnärens dotter. 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRENS DOTTER.
Sin dotter innerligt kär han höll,
och hända kunde det nog ibland,
att hammarn hejdades i hans hand,
då tanken vänligt på henne föll.
Ej fick en flik utaf inlärd tro
för henne skymma de fina drag,
som lifvet yppar i färgrik dag,
i dunkel storm och i solig ro.
Ty sloge fördom sin köld i blod,
ej såge lifvet hon evigt grönt,
ej blef det formadt för henne skönt,
som blocket varder till mejslad stod.
Vid hennes bädd han hvar afton satt
och kärligt såg, huru lätt det går
att somna in utan Fader Vår
för blott att hägnas af huldrik natt.
Och glad han hörde i sträfsam stund
bland marmorverk i sin ateljé
de späda löjena lustigt le,
det kloka jollret ur barnamund.
Och alla verken hon kände snart.
Då solljus in öfver marmorn flöt,
det honom tycktes, hon stilla njöt,
och blicken, spörjande, lyste klart.
Så fick han färdig sin Venusstod.
Med vårlig värma den fagert sken,
och ut den andades, hvit och ren,
sitt fina, trånande lefnadsmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
