- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
60

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

hos oss, som representerar den nya estetiska kulturen, vilken
i huvuddragen var den samma som den Herder, Goethe och
Schiller grundlagt i Tyskland, och som vid 1800-talets början
ytterligare — och med en viss ensidighet — fördes fram av de
unga romantikerna. Höijer var också den förste, som hos
oss på ett avgjort och följdriktigt sätt fastslog konstens
område såsom ett självständigt, av utomliggande ändamål
oberoende, åtskilt från både moralens och nyttighetens sfärer.
Skarpsinnigt framhåller Höijer, att geniet innebär en
oupplös-lig förening utav avsiktlig och instinktartad verksamhet, av
frihet och nödvändighet och att konstskapandet är ett relativt
ofritt och omedvetet åskådningstillstånd 1).

Nu blev poesien erkänd som något annat och mera än
»sunt förstånd i prydliga verser». Fantasien fick åter
komma till sin rätt, ja, den sattes av de unga romantikerna
(fosforisterna) i högsätet bland de mänskliga förmögenheterna:
det fantasibegåvade geniet stode på en helt annan nivå än
den övriga skapelsen, och dess verksamhet vore analog med
världsskapandet. Också Tegnér delade denna uppfattning, om
han än ofta gent emot de avancerade romantikernas
»nebu-lism» starkt betonade klarheten i gestaltningen 2).

För den skapande liksom för den njutande fordras
fantasi, yttrade dessa romantikers ledare hos oss, Atterbom,
»ty endast genom denna tager poesien såsom konst i
allmänhet och såsom det skönas eviga självbildningsdrift den
synliga naturen i besittning». Och genom poesien föres
människan in i en högre värld, där konstnären suveränt härskar,
och där — såsom det heter i prologen till Phosphoros (1811)
— »var klang bär färg, var blomma talar». Genom en
medveten viljeakt öppnar sig dock icke denna värld. »Li-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free