- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
152

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

uppehålla stämningen och även vara en vilopunkt, kan
varieras och t. o. m. utvecklas till flera rader; det kan icke
blott förekomma i slutet av strofen utan också inuti.
Folkvisestrofen blir sedan vanligen fyrradig med rim i den andra
och fjärde raden, vilka då ofta ha blott tre höjningar, under
det att fyra annars var det vanliga (ex. nedan s. 229). I
längre dikter användes under medeltiden andra vers- och
strofformer; den s. k. niebelungen-strofen (använd i
Niebel-ungenlied) t. ex. har fyra rader med sex (eller sju) höjningar
i var rad.

Under den romantiska perioden upptogos dessa
medeltida strofbildningar. Oehlenschläger och de götiske
romantikerna hos oss försökte sig även på fornnordiska versslag,
som sammanhålls med alliteration — Tegnér gav i Rings
drapa ett mästerligt, om än rätt moderniserat, prov på s. k.
fornyrdislag. Vidare upptogos sydländska strofformer, varpå
man redan under 1600-talet hade försökt sig, ehuru med
oegentligt användande av alexandrinen i st. f. elvastavig
jam-bisk vers; i omväxling med de kvinnliga rimmen användas
numera även manliga (i tiostaviga verser). Den förnämsta av
dessa sydländska former blev den s. k. stansen eller ottave
rime. Efter italienskt mönster användes den hos oss någon
gång i berättande poesi, men framför allt i lyrisk betraktelse
av högstämd ton t. ex. ("efter Goethes förebild) i
tillägn-ings- och hyllningsdikter. Ur Atterboms poem Till den
hädangångna (framför andra uppl. av Lycksalighetens Ö) är
denna strof:

Ju mer för mig vart jordens bländsken släckes,
dessmera klart, du himlaminne, brinn!
Förbliv min första tanke, när jag väckes;
förbliv min sista, när jag somnar in!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free