Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Ej vikingbragd, ej mannadåd
Din hug din kärlek vann.
Mot mig du lade onda råd,
Sist för en ann” du brann:
En morgon lade jag i land
Med härskepp vid ett slott.
Förr’n solen sjönk i kvällens brand
Hon svekfult från mig gått.
Jag henne fann i borgherns sal
I barndomsvännens famn.
Väl ej af kärlek var dess val,
Men hon bar dock — mitt namn.
Nog mycket blod jag spilt i värld,
Jag stått i mången strid.
Ett blott bränt in sig på mitt svärd
En hamn ger mig ej frid.
Jag irrat kring i många land,
Jag gret på Kristi graf.
Sist kom jag hit till hemmets strand
En vilsen våg på haf.
?
Här fanns den enda dock ändå,
Som skänkt mig kärlek varm.
Min vilda själ frid hoppats få
Vid hennes blida barm.
Dock, — äfven detta hoppet svek,
Re’n ändad var din strid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
