Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans öga är lugnt, hans panna är klar,
och han står dock midt öfver kratern.
Han samlar sitt råd, och har timmar kvar
för skalderna, hofvet, teatern.
Han gläds åt språkets stigande ans,
han gläds åt en vers som åt kronans glans,
han leker med blommor vid kratern.
Med trots mot sitt öde han ropar: kom!
han tror på sin lyckliga stjärna,
och tusen planer nu hvälfva sig om
i denna kungliga hjärna.
Ett varnande ord om mord och försåt
man honom räcker, han ler däråt, —
han tror på sin lyckliga stjärna.
»Jag är ju här bland mitt trogna folk»,
så stolt i sitt sinne han tänker. —
Men nu slipas en knif och nu hvässas en dolk,
mordvapnet i skymningen blänker.
De svartas liga sig samlat re’n.
I slottets salar går kungen allén,
än stora tankar han tänker.
Då sjunker i Mälaren solen re’n,
han står mot ett fönster lutad,
han ser hennes sista blodiga sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
