- Project Runeberg -  Valda dikter /
216

(1895) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Se dem från Rom! Se hur hvarann de följa,
en blåklädd lifvakt kring en klassisk jord!
Ett genomskinligt flor dem söker dölja:
så blå är endast Medelhafvets bölja,
och någon enda gång en sommarsky i nord.

Hur friskt det susar i olivebladen,
hur vinkar ej naturens helgedom!
Och det blir kvaft, man längtar ut från staden
i sommarkvälln, fast staden heter Rom.
På Forum vill jag gå, när stormen hviner
bland brutna tempel öfver hjältars ben;
men trött man blir att evigt se ruiner,
och mången gång, när solen vänligt skiner,
en blomma gläder mer än själfva Colisén.

Jag gick den gamla Via Tiburtina,
så ofta trampad i de forna dar.
En hvar har anor. Hon har också sina,
och dem bär häfden troget i förvar.
Här af Sabiner mången väpnad skara
mot Latiens örnar sig i härnad gett. —
Jag kom till Anio, kom till Solfatara,
och nu, förtjust att re’n vid målet vara,
mitt öga såg en syn, mer skön än drömmen

sett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterbot/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free