Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 47 )
Och dundret tystnar, konungsligt stort,
Den tjutande stormens il!
Då lärer det häpnande menskobröst
I åskans och stormens ljud,
I hafvets dån och i blixtens ljus:
"Allsmäktig är Herren Gud!"
Då krymper tillsammans den stoltes mod,
Och vingskjutet högmod står,
Då ser man rätt hur man ringa är
Mot den som på vädren rår.
Då bleknar syndaren, nyss så fräck,
Och bäfyar för straffets stund; —
Men oskulden lugn och tryggad står
Med frid i sitt hjertas grund.
Så stod den gamle. Mot österns bryn
Hans spejande öga såg;
Som måsens vinge så höjde sig
Ett segel der öfver våg.
Än gömdes det undan, än syntes det
Lik en stjerna i stormig höst; —
Den gamle såg upp mot himlens rand,
Och suckar höjde hans bröst.
"Gud hjelpe de arma!" — så bad han varmt
"Som kommit i denna stund,
De hafva att kämpa mot storm och ström
Mot skär och mot gömda grund!" —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
