Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty väl var hon klädd i sin höstliga skrud
Den urgamla Dalkarla-jorden;
Men klart såg en hvar att af himmelens Gud
Hon rikligt välsignad är vorden!
Ej fagrare sänkes den leende dal,
Ej stoltare reser sig skogarnes sal,
Ej blåare fjellena trona!
Och elfven den klara, hur väldig den styr
. Sin färd emot Bottniska viken,
Och skattar på vägen mång skogsbäck så yr
Och gästar som kung sina riken! —
Och lurande Necken i djupet vid strand
Han gräfver allt undan den rullande sand
Att småningom kyrkorna sänka!
Ty Necken han sörjer den flyktade dag
Då ensam i månlysta qvällen
På harpan han spelte de lockande slag
Som genljödo sakta bland fjellen!
Han förde då hem mången rodnande brud, —
Nu stäckes hans välde af klockornas ljud,
Och derför han gräfver i sanden.
Men ännu ses Leksand mot löfskogens bryn
Afteckna den runda kupolen,
Och Mora hon sträcker sin spira mot skyn,
Och Rättvik står snöhvit i solen.
Och Necken må gräfva så länge han vill:
Hur stark han än är, räcker styrkan ej till
Att kyrkorna störta i djupet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
