Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 252 )
Till eldigt hjerta tida;
Du förde hennes runor så
Att hennes namn gick vida,
Och södern häpnande sågs stå.
Och derför nu invid din bår
Hon ser mot höjden med en tår
I blick så Öm och fager; —
Och lägger ner vid grafvens rand
En frisk och vårgrön lager,
Som aldrig tärs af tidens tand.
Och så du lefver, fastän död;
Och endast vännen saknans glöd
Djupt i sitt hjerta gömmer, —
Ty fosterlandet har dig qvar
I dina verk, och glömmer
Först sent hvad för dess konst du var!
Och, broder, att få lefva så,
Det är att utan saknad gå
Ifrån ett lif som sviker!
Det är att fly från stoft och grus
Och från en dröm som viker,
Till salighet och frid och ljus!
Det är att lefva evig tid,
Fast fri från oro, qval och strid
Att kärnan få för skalet!
Att få med andens skärpta blick
Se skönhets-idealet
Som här man dunkelt ana fick!
1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
