Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han segrat! — Sulioten står och gråter
Kring sin Messias, beder i hans namn,
Att Gud och Hellas nu hans brott förlåter;
Men segrarn sofver tungt, —" uti hans famn
Ses fanan, som en brud, af helig rysning skälfva,
När blodets, massor mot dess duk sig hvälfva.
»Ej strides mer i dag!» — Med klingan dragen
Maurokordato genom hären flög. —
»Du segrat, Hellas! — Furien är slagen,
Som lömsk och giftig i ditt läger smög.
Fritt skaka kedjan, Moslem, du skall ändå falla,
När Gud härnäst vill oss till seger.kalla.
»Du sköne pilgrim, Albions, Hellas’ ära,
Af egna lågor småningom förtärd,
Vill du ej vakna, kämpe, för att bära
Till Hellas’ väl din sång, ditt riddarsvärd?
Sjung än en gång i våra sköna myrtenlunder
Om Hellas’ frihet och om diktens under I
»Du kom ibland oss, Byron, för att skrifva
Det nya Hellas’ hjeltedikt med blod;
Med sång och handling ville du upplifva
Ett utaf sekler gnaget hjeltemod.
Du ljungade och vann, — slöt faran till ditt hjerta
Och gick som segrare ur lifvets smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
