- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
342

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIAGARA.

Jag stod på Niagaras öde strand,
Förtärd af mina känslors vilda brand;
Min inre verld mig tycktes ändå vara
Ett ännu mera otämdt Niagara.

En kolsvart, stjernlös himmelskupa låg,
En likduk kastad öfver fradgad våg,
Och åskan tungt på kopparmolnen körde,
Men endast jag och nattens gast det hörde.

Allt lefvande så plötsligt undanvek,
I denna dödens vilda jättelek,
Och satan skrattade så gällt i bergen,
Så att det skar och kylde genom mergen.

Så genom hjertats svarta midnatt kör
Förtviflans vilda spann här innanför,
Och lidelsernas djeflar hånfullt skratta,
Sig vältrande i brott på lustans matta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/diktnybom/1/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free