Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 10 SEXTIONDESJUNDE KAPITLET.
aldrig varit en prästman förbjudet. Att nu det oaktadt Uppsala
domkapitels ledamöter anse detta såsom emot god kyrklig ordning stridande,
det kan ingen förtänka dem, men att domkapitlet såsom myndighet i
ett officiellt utslag tager sig till att näpsa en prästman för det, att han
gör, hvad svensk lag uttryckligt medgifver både präst och lekman att
göra, det är ett fall af så grof obetänksamhet, att väl knappast någon
väntat att få se det. På det sättet skulle jag, med huru stor trohet
jag än hölle mig inom kyrkolagens gränser, aldrig kunna gå säker för
näpst, emedan jag icke kunde veta, om icke möjligen domkapitlets
ledamöter hade andra tankar än lagen om god kyrklig ordning.
Hvad angår själfva hufvudfrågan- eller nattvardsutdelningen i
Uppsala missionshus pingsten 1876, säger domkapitlet, att min uppgift
därom, att Trefaldighetskyrkan blifvit mig för denna förrättning förvägrad,
icke är med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Till svar på detta
ber jag att härmed få bifoga tvenne bevis, ett af v. pastor Lundvik, ett
af medlemmar af Uppsala missionsförenings styrelse, af hvilka bevis
framgår, att hvad domkapitlet i denna del säger icke är sant. Uppsala
missionsförening kallade mig att hålla den ifrågavarande nattvardsutdelningen.
Det lofvade jag ock göra, tillsägande dess styrelse att för ändamålet
begära att få begagna en af stadens kyrkor. I början syntes det vilja
lyckas att erhålla Trefaldighetskyrkan, men kort därpå tillsändes mig ett
bref, skrifvet af v. pastorn vid samma kyrka, herr Lundvik, till en af
missionsföreningens styrelses ledamöter, däri han förklarade, att kyrkan
icke kunde öppnas för mig, emedan han just då hade blifvit så godt
som förbjuden att öppna den för undertecknad. Med anledning däraf
beslöts nattvardsgångens hållande på bönehuset. Hvad
missionsföreningen hade begärt, det var icke i allmänhet, att en nattvardsgång skulle
till tredjedag pingst utlysas att hällas i Trefaldighetskyrkan, utan att
Trefaldighetskyrkan skulle af föreningen få begagnas till en
nattvardsgång, för hvars hållande den kallat undertecknad. Denna begäran
afslogs, det är, hvad jag i mina skrifvelser om anledningen till
nattvardsgångens hållande i bönehuset uppgifvit, och denna uppgift är, trots
domkapitlets påstående, i. alla delar riktig, hvilket ses aP de bägge här
bifogade bevisen. Anses de medförda intygen icke göra till fyllest, sä beder
jag, att kungl, hofrätten måtte anbefalla vittnesförhör. Rätt mäste ändå
vara rätt, och allra minst kunde man af ett domkapitel vänta en sådan
fömekelse af ett kändt och uppenbart faktum.
Att medlemmar af svenska kyrkan enligt kungl, förordn, af den
20 sept. 1859 äga rätt att, äfven där nödfall icke är för handen, låta
sig skriftas och anamma nattvard af annan präst än den, som i deras
församling är anställd, det har domkapitlet icke kunnat förneka. Men
domkapitlet påstår, att genom denna förordning ingen ändring skett i
det stadgande, att nattvarden skall hållas i kyrkan. Ty hafva
församlingsmedlemmar rättighet alt till skriftning och nattvards meddelande till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
