- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1750

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i75°

SJUTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.

och all Orenlighet; blinda och blindas ledare; djäfvulens barn;
ormar och huggormars afföda; hårdnackade och oomskurna i
hjärta och öron, o. s. v., hvilket visserligen icke äro vackra namn
men, ty värr, sanna. Men han predikar äfven nåd för alla. Att
han skulle ha talat illa öm högxe stånd och personer, air lika
litet sanning som det förra om icke i den meningen som David:
’Förliten eder icke uppå furstar; de äro människor och kunna

därför icke hjälpa’. — ■–––-Att pastor Elfman felat såsom vi alla,

det förneka vi visserligen icke och allra minst han själf, men det
är ej så lätt att få allt så städadt, så ordentligt och så regelrätt
äfven då, när man vill vinna segrar för Guds rike. Det går icke
an i striden att blott skura gevären och exercera. ’Vi lutheraner’,
säger Rosenius, ’sitta, ty värr, och endast feja gevären, exercera
och göra tempo, medan metodister och baptister vinna stora segrar
om ock med träklubbor’».

Äfven till en annan af de vid Visitationen närvarande, den
numera aflidne prosten Roos, skrefs ett långt bref, däri denne
allvarligt och rätt fram men fogligt bestraffades för sitt
uppträdande vid detta tillfälle. Det heter däri bland annat: »För det
första var den mot pastor Elfman uppställda och upplästa
anklagelsen skrifven och inlämnad af otrogna, mot Gud och hans
rike fientliga personer. — — — Att dessa sådant gjorde, det
undra vi alls icke på. Men att två präster, som hafva namnet
och ryktet att vara väckta och troende, ställde sig på deras sida
och göt olja på elden åt dem, det var, få vi säga, något
förfärligt. — — — Jag är viss om, att, om I ställt till dem denna
fråga: ’Har det visat sig, att genom Elfmans predikan några
människor vändt om från synden och börjat lefva annorlunda här
i församlingen?’ så skulle de hafva måst svara ja, så framt de
icke gjort våld på sitt samvete. — — — — Läser jag skriften
och kyrkohistorien och ser jag efter i erfarenheten, så finner jag,
att pastor Elfman har de rätta kännetecknen på en Jesu lärjunge,

en evangelii predikant; det kan den enfaldigaste gumma se.–––-

Men går jag att betrakta herr prostens och kyrkoherden N. N:s
vittnesbörd, så hafven I världens beröm. Förlåt, att jag
påminner herr prosten litet om hvad jag själf sett och hört. Guds
barn här i Arbrå hafva ännu i friskt minne den förargelse, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free