Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2012
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
Med sitt klara, hjärtevinnande tal hänförde han alla samt
lockade skaror af människor till tron på Guds son och efterföljelse
i hans fotspår.
Sitt närmaste verksamhetsfält fick han sig anvisadt i sin
egen socken Högerud samt grannsocknarna, såsom Stafnäs,
Värmskog, Brunskog, Boda, Magneskog, Arvika, Glafva m. fi.,
hvarefter han sedan midten af 1880-talet varit i oförtruten
verksamhet såsom Ansgariiföreningens resepredikant och en bland
dess främsta ledare.
VI.
D. Hagström.
En annan af Ansgariiföreningens ledande män är Daniel
Hagström från Arvika. Den 7:de i ordningen af 13 hel- och
halfsyskon föddes han den 16 juli 1842 i hemmanet Treskog af
Gunnarskogs socken, där hans föräldrar skötte landtbruk. Frisk, yster
och glad från barndomen uppväxte han såsom allas älskling.
Före sitt 16 år var han 3 gånger i ögonskenlig dödsfara men
blef underbart räddad. I hemmet van vid lydnad, flit och
arbetsamhet hängaf han sig med kraft åt sysslor, tillhörande
landtbruket. Då han under gossåren i de vidsträckta skogarna
vallade sin faders stora fårahjord, valde han allt som oftast en stubbe
eller sten till predikstol och höll därifrån långa predikningar för
sina stumma åhörare. Att blifva skollärare eller präst — däråt
började hans håg att luta. En stor läslust grep honom.
Emellertid hade den andliga strömningen från Norge börjat
bryta in öfver Gunnarskog. Påverkad häraf äfvensom af den
andliga litteratur, han läste, samt af sin skollärares nitiska maning
till omvändelse började han i tidiga år att bekymra sig om sin
egen och andras frälsning. »Den dag, jag fyllde 13 år», säger
han, »satte jag mig vid sjöstranden, där min faders hem låg, och
grät, därför att jag var så gammal och likväl ej ännu frälst. Jag
läste den tiden i andliga ämnen alla böcker, jag kom öfver.
Jag kunde läsa den ena långa predikan efter den andra. Det
virrvarr af lära, som förekom i dessa predikningar, hvilka än
talade om omvändelsens nödvändighet, än tydde saken så, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
