Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20Ö8 ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
lärde och allvarlige lektor J. A. Millen, en tid kyrkoherde i Ör,
känd i synnerhet genom sitt Grekiskt-svenska handlexikon öfver
nya testamentets skrifter. Den andliga rörelsen hade redan hunnit
att slå djupa rötter i de vermländska bygderna, då Karlstads
stifts präster sammanträdde till allmänt möte i stiftsstaden den
i—3 juli 1862. Efter predikan i domkyrkan och högtidlig
procession därifrån till läroverkssalen höll biskopen därstädes inför
en talrik åhörareskara och stiftets präster, bland hvilka märkas
män, sådana som prostarne J. M. Malmstedt, J. Bjurstedt, K.
Wahlund, A. F. Björlin, A. F. Altahr, O. Arrhenius, J. M.
Freudenthal, A. Vennergren samt den fridsamme lektorn och prosten
L. M. Groth, ett långt tal, däri han utförligt och intresseväckande
redogjorde för de kyrkliga förhållandena i alla »kristna» land
samt såsom slutsumma tillägger: »Vi hafva med tillfredsställelse
funnit en allmän reaktion mot den förra indifferentismen och
otron; vi hafva förnummit, att religionen öfverallt i kristenheten
börjat göra sig gällande såsom en af lifvets största makter; vi
hafva gladt oss, att sökandet efter Guds rike öfverallt lefver och
rör sig.» Men den andliga lifsriktning, som inom stiftet trädt
biskopen nära, finner långt ifrån behag inför hans ögon. Han
betecknar den såsom ett olämpligt långods från reformerta kyrkan,
ja, såsom en »falsk subjektivism», ett slagord, som sedermera af
stiftets präster allmänt begagnats för att göra den personliga
öfvertygelsen i trossaker misstänkt i allmänhetens ögon. »Mången
söker», säger biskoper, »efter en fastare grund att stå på än den,
hvarpå vår tids lösa andlighet synes vilja uppföra människans
salighetsgrund. Omvändelsen tages nämligen af den nya andliga
riktningen alltför lätt». »Då den fria tillgången till Guds
oför-skylda nåd i Kristus», utropar biskopen, »framställes så, att
människan vid ringaste känsla af synd kan tillägna sig förlåtelsens
löfte och tröst», så »skjutes bättringens allvar och nödvändighet
undan och omvändelseverket tankes alltså lätt tillvägabragt», och
i ersättning härför sätter man »sina egna upprörda känslor och
gudliga sinnesrörelser» samt »vissa i sig själfva likgiltiga,yttre
iakttagelser, som göras till måttstock för människans nådastånd...
Sedan tager människan det alltför lätt med sin kristendom, och
vitan att hafva fått mottaga Herrens goda gåfva till sitt inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
