Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 102
ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
släkten von Hofsten, då det genom köp öfvergick till släkten
Hedengren och i denna framdeles till bruksjDatronen Olof
Hedengren och hans maka Agneta Charlotta Silfverstolpe.
Dessa makar hade ett enda barn, sonen Olof Gabriel, född
på Riseberga den 14 j’anuari 1812. Af föräldrarne strängt men
kärleksfullt hållen till gudsfruktan och rena seder bibehöll den unge
Hedengren alltfort djup vördnad för Gud och hans ord. Sedan
han genomgått Örebro elementarläroverk och Strängnäs
gymnasium samt i Uppsala aflagt studentexamen, afslutade han med
goda betyg sina studier vid Mariebergs krigsskola och blef 1831
underlöjtnant vid Svea artilleri. Hans föräldrar voro varma,
begåfvade vänner till musik och sång, och under utmärkt
ledning hängaf sig Olof Gabriel med lifligaste intresse åt samma
sköna konster.
Med sina föräldrars samtycke företog han en treårig resa
genom England, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien och
Schweiz, därifrån han på hösten 1838 återvände till
fäderneslandet. Det var hufvudsakligen en förlustelseresa, hvarunder
han, hängifvande sig uteslutande åt de världsliga nöjena, ville njuta
lifvets glada dagar, öfva musik och sång. Musik studerade han,
säger en af hans minnestecknare, hos »tidens musikaliska
storheter, Juli Grisi, Mario, Lablache. I Paris vann den något
extra-vagante unge svensken inträde i de förnämsta kretsar och
bevistade baler i Tuilerierna uti af honom själf komponerade
fantasiuniformer». I Schweiz besteg han högsta spetsen afMontBlanc,
dit ingen utom en engelsman före honom vågat uppstiga. Ute
i främmande land tog han det ena glädjeruset efter det andra,
och, om han under vistelsen i England ännu var ansedd såsom
»en allvarlig och religiös natur», framträdde han i Frankrike
såsom en uppenbar världsmänniska. »Där blef jag till slut», säger
han själf, »fullkomligt andligen död, en förlorad son, som förtärde
sitt himmelska arf och en god del äfven af det jordiska.»
Hedengren hade nu varit borta från fäderneslandet nära tre år;
permissionen från regementet led till slut, och ehuru ovilligt måste han
vända kosan åter mot hemlandet. Detta tvång blef honom
emellertid en hjälp i frestelsens tid. »Visserligen höll mig ännu något
tillbaka», säger han, »så att jag ej kunde hejdlöst kasta mig i
de afgrunder af synd och fördärf, som öppna sig för en sådan vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
