- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2287

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 2287

i Hällestad, dit han för flera år sedan afflyttade, och lefver ännu,
en pelare i Guds församling.

Vid slutet af 1870-talet antog missionssällskapet dåvarande
eleven vid missionsskolan i Kristinehamn L. Larsson till
predikant. Han verkade sedan med mycken välsignelse så väl i Motala
som ock i vida kretsar däromkring. Det var ock under de åren
en underbar besökelsetid, då Guds ande på ett kraftigt sätt var
verksam till själars frälsning nästan allestädes i hela landet.
Emedan det macedoniska ropet: »Kom hit öfver och hjälp oss!»
då hördes från alla håll, kallade missionssällskapet ännu en
predikant, på det att den ene skulle få göra predikoresor utomkring
i socknarna, under det den andre verkade inom staden. Det var
en härlig skördetid då för Guds rike, och många af de ännu
lefvande troende räkna sin andliga födelsedag från den tiden.
Emellertid började själafienden, som icke kunde lida denna
välsignelserika samverkan mellan predikanterna, att utså frön till
meningsskiljaktigheter i vissa frågor dem emellan. Följden däraf
blef ock, att samma skiljaktigheter begynte visa sig äfven emellan
de öfriga troende, till sorg och smärta för dem, som älskade
den sanna friden. Efter åtskilliga öfverläggningar om hvad som
borde göras för att åvägabringa endräkt afflyttade Larsson på
erhållen kallelse till Örebro, och den andre predikanten blef
någon tid därefter pastor inom metodistsamfundet, hvarefter
kärleken åter helade det söndrade.

Under årens lopp hade de olika religiösa samfunden inom
Motala så tillväxt, att de hvar för sig kunde uppföra ganska rymliga
och trefliga samlingslokaler. Det partisinne, som i synnerhet under
den första tiden gjorde sig gällande dem emellan, började så
småningom alltmera gifva vika för kärlekens och fridens ande. Ehuru de
nu hade olika predikolokaler, ägde dock en viss samverkan rum
i det gemensamma arbetet för själars frälsning, i det att
predikanterna emellanåt predikade på hvarandras lokaler, hvarjämte
större gemensamma möten då och då anordnades. Så t. ex. hölls
vid ett tillfälle ett större söndagsskolmöte, som tog sin början i
baptisternas kapell och sedan fortsattes i missionssällskapets
bönehus. I detta möte deltogo äfven stadens två troende skollärare,
af hvilka den ene valdes till ordförande och den andre till
sekreterare vid mötet. Emellertid kom detta till vederbörande pastors

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free