Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 237g
vice pastor», icke syntes hafva något att hoppas ifrån detta håll,
oaktadt biskopen lofvat att härutinnan göra sitt bästa.
Som kyrkoherden visade sig alltmer såsom en ovärdig
äm-betsinnehafvare, och då klagomål rörande hans förargelseväckande
uppförande ingått till domkapitlet, blef han ålagd att hålla vice
pastor. Så kom då vice pastor A. Nyrén till församlingen år
1878, och i och med detsamma inbröt en allvarsam sållningstid
för den fria missionens vänner. Den nykomne vice pastorn
ansåg det höra till hans ämbetsplikt såsom statskyrkans tjänare
att göra allt för att undertrycka den pågående andliga rörelsen
inom församlingen. Han kallade Brödraförbundets ordförande
inför kyrkorådet; han höll kyrkostämmor i syfte att få
lagstadgadt förbud för förbundets allmänna sammankomster; han
arbetade på att få ut ur kyrko- och skolrådet de troende, som
där utgjorde mer än halfva antalet af ledamöter; han arbetade
för att få bort tvenne af församlingens troende småskollärarinnor;
han sökte undertrycka söndagsskolverksamheten genom att t. ex.
själf utlysa söndagsskola på samma dag, ställe och timme, som
förbundets söndagsskollärare bestämdt att hålla skola; han
predikade emot och varnade oförtrutet, offentligt och enskildt, för
den »antikristliga waldenströmska villfarelsen» o. s. v. Begåfvad
som han var och dessutom genomglödgad ett aldrig slocknande
nit mäktade han åstadkomma en ej ringa förvirring ibland de
många ännu obefästade. Men just som han höll som bäst
på med att söka utfärda förbud för en af Jönköpings
missionsförenings predikanter att uppträda inom församlingen, rycktes
han genom döden helt hastigt bort från sitt tvetydiga
missionsarbete. Om ock sedan dess motståndet hos församlingens
prästerskap ej varit så intensivt som under pastor Nyréns tid, kan dock
som ett totalomdöme sägas, att de frireligiösa aldrig funnit nåd
inför dess ögon.
Lekmannadopen togo sin början inom Norunga år 1882.
Det var den ovärdige statskyrkotjänaren, som indirekt manade
fram äfven denna rörelse. Sedan de troende en och annan gång
försport, huru den officierande prästen vid dopförrättningen
rag-lade fram till dopbäckenet och där till och med begynte den
heliga akten med att läsa bönen vid en kvinnas kyrkotagning
öfver barnet, så frågade sig med häpnad många bland de tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
