Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2419
talet fanns det därför en liten skara troende i staden.
Evangeliska sammankomster höllos vid den tiden i en skolsal å
Hagaheden, där dock endast B. C. Rodhe, som år 1860 från Mölndal
inflyttat till staden, fick leda andaktsstunderna, och, när
sedermera denna lokal blef för trång, hyrdes en större sal i Pustervik.
Domprosten Wieselgren, som med kärlek och nit befordrade den
fria andliga verksamheten, invigde denna nya predikolokal. Äfven
den dåvarande adjunkten vid tyska kyrkan Colliander verkade
med välsignelse för evangelii sak. Bland dem, som utan att
vara predikanter då flitigt deltogo i det evangeliska arbetet, må
nämnas handlanden Winbull och en dräng vid namn J.
Andersson, hvilka tjänade å den s. k. Brödrasalen. Emellertid blef det
yttre lugnet snart stördt. Åtskilliga präster och äfven andra
personer upptändes af nit för den »rena läran» och begynte fälla
hårda och kärlekslösa domar öfver den nya och i deras tycke
obehöriga verksamheten. Herren förde dock sin sak segrande
framåt.
De vänner, som sålunda några år samverkat för evangelii
predikan och Guds ords spridning inom staden, bildade den 4
dec. 1861 »Göteborgs ev. luth. missionsförening», hvilket namn
längre fram i tiden ändrades till Evangeliska missionsföreningen
i Göteborg. B. C. Rodhe valdes till ordförande för föreningen
och innehade sedan detta uppdrag till och med år 1867. Sedan
dess hafva kapten K. Kollinius, d:r E. W. Wretlind och direktör
E. Rinman under flera eller färre år med nit och trohet skött
denna syssla. Föreningens nuvarande ordförande är
skolföre-ståndaren Olaus Lundén. Ar 1863 kallades och aflönades såsom
predikanter maskinisten Mellgren från Halmstad och skolläraren
G. Thorn från Hvetlanda. Såsom samlingslokaler användes
under den närmast följande tiden Pustervikssalen och sedan den
s. k. Bloms sal samt mindre lokaler i Redbergslid, Majorna,
Galgkrokarne, Mölndal och Lindholmen. Den genom domprosten
Wieselgrens energi förmedelst frivilliga medel uppförda
Johanneskyrkan vid Stigbergsliden öppnades äfven för föreningens
predikanter mot slutet af år 1866. Trots jordmånens hårdhet hade
föreningen stadigt utvecklat sig under dessa år, så att man i
dec. 1866 kunde väcka förslag om att få ett eget missionshus,
där äfven ett mindre barnhem skulle inrymmas. Redan i jan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
