Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i gröngräset hos oss och hålla till godo med hvad
huset eller rättare matsäcken förmår?
KUNGEN. Kan en obekant mottaga er gästfrihet?
Ni känner mig ju ej, min herre:
JERNBERG. Misstag, herre. Liksom gamle
Jernberg. blott behöfver kasta ögat på en häst för att
veta huru den står under skoningen, så ser jag
också strax hvad en karl går för, och jag vågar både
slägga och bälg på att han är en Hederlig karl,
som hvem som helst kan dricka ett glas samman
med utan fruktan. för att vid närmare bekantskap
behöfva skämmas för det. Se så, gör nu intet krus,
där står mor redan och niger med tre glas på brickan.
Hvad är det för dumheter, mor, nog ser du att vår
gäst är en rättfram herre, som man ej behöfver
genera sig för. Tag du din lilla pinne som vanligt,
jag vet att du tycker om en liten tår någon gång,
och det vore synd att förtänka en ärlig
borgarhustru uti. Drick oss nu till, mor!
FRUN (sätter ett glas till på brickan), Herrn må
icke tro att det är någon vana.
KUNGEN. Genera er ej för mig, min goda fru.
Jag tackar er för er vänliga inbjudning, mäster
Jernberg; jag mottar den med nöje och mot villkor
all en annan gång få bjuda igen, om tillfället så
fogar.
JERNBRRG. Skål då allesamman. (De dricka.)
Inte är jag någon fyllbult... Gud bevare mig från
alt någonsin bli så usel... men jag kan ej neka
till att när man så här är ute för att roa sig, så
gör en liten tår på tand rätt godt i det gamla
skrofvet. Tag för sig af rätterna, herre, annars
blir han ovän med gumman min, som icke tål att
någon petar i maten. Skär ett stycke af skinkan,
Anna, och bjud herrn, men ingen stockholmsbit,
utan en ärlig, reel småköpingsskifva, som man kan
slägga på i tjugufyra timmar, om det kniper.
ANNA. Var så god, min herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
