Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAR DU SETT KALLE ?
177
Han lade sin lilla hand i hennes, och de började
gå över den blomstrande ängen, bort emot den vita
gården mellan lövträden, och framför dem sprungo
de små flickorna, två och två.
Under lindarna var kvällsbordet dukat, och där
stod en ung man och en ung kvinna och spejade
ut åt ängen.
Flickorna sprungo fort emot dem, och Lisa förstod
av deras miner och åtbörder, att de talade om henne,
som kom efter med lilla Kalle vid handen.
— Ser du, sade den äldsta av flickorna till Lisa,
då hon nått fram till cle andra, det är min mamma
och pappa, och pappa heter också Kalle!
Lisa såg på den unge mannen, och han såg på
henne. Det dröjde några ögonblick, men så
öppnade hon armarna.
— Ar du min egen Kalle? frågade hon med
bävande röst. Är du min lilla gosse, som jag nu har
sökt i tjugufem år? Känner du inte igen mig?
Känner du inte din mor?
Han skakade på huvudet och log.
— Inte känner jag igen dig! svarade han. Men
nog vet jag, att jag kom bort ifrån min mor, då
jag var en liten gosse. Ännu kan jag se torget,
där hon stod och köpte potatis, och alla vagnarna
och alla bönderna och hela människovimlet, då jag
kom vilse. Och nu omtalade han, hur han sprungit
omkring och gråtit och sökt efter sin mor, till dess
12—132S6S. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
