Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÅ SKOGEN SLOG UT.
l8l
ma lyfte de sig sakta uppåt och flögo över taket.
Lisa kände hur takåsen skrapade henne på
ryggen.
Mitt emot stod röken upp ur en av de höga
skorstenarna; vit och tät gick den rakt upp mot
den blå himlen; just så tyckte Lisa att det var, då
ängeln gick till väders med henne. Det gick sakta
och lätt, som om det vore något inne i henne själv,
som lyfte henne. Nu voro de högt, högt uppe.
Det var det klaraste solsken, och himlen var som
: en oändlig blå kupol av ljus. Det fläktade sakta
omkring dem, medan de svävade fram. Lisa kände
den friska, lena vinden omkring kinderna. Djupt
under dem låg staden med hus och kyrkor och
gator och torg; allt var så smått, som om det tagits
ur en leksaksask; och utanför staden lågo trädgårdar
och åkrar och ängar indelade som rutorna på ett
schackbräde. »Nej se, det är ju redan grönt!»
utro-jpade Lisa. »Var det inte det jag tänkte!»
De flögo nu framåt i svindlande fart. Lisa måste
tänka på en båt, då den skjuter genom vattnet för
fulla segel. Luften riktigt susade om benen på
henne. Att här redan är så mycket flugor! sade
hon och såg bort mot en hel svärm av små svarta
prickar, som kommo emot dem.
— Det är inte flugor, det är svalorna som komma,
sade ängeln. Var ha ni varit? ropade han till dem.
Jag har väntat länge på er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
