Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 198
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Tre svanor kommo flygande med susande
vingslag och slogo ned just där ån faller ut i fjärden.
Trasten flög hastigt djupare in i skogen, medan de
tre svanorna svävade mot land.
Två av dem stannade nära vattnet, medan den
tredje flög ett litet stycke upp i skogen in mellan
täta snår. En stund efter hade de alla tre kastat
svanhamnen, och där stodo tre de vackraste unga prinsessor.
— Här finns ingen levande själ, sade den äldsta
på ett främmande tungomål.
— Här kunna vi bada innan vi flyga vidare, sade
den andra.
Den tredje, som var den yngsta och allra
vackraste, gav blott ett högt glädjeskri ifrån sig och
kastade sig huvudstupa i det svala vattnet, dit strax
hennes systrar följde henne.
Nu blev det en munter lek i vattnet. De tre
prinsessorna kunde simma som svanor, än lågo de
på ryggen, än döko de och kommo upp med
vattenliljor kring nacken. De skreko och skrattade,
stänkte vatten på varandra, och tumlade sig i
vågorna, medan himlen blev allt blekare och stjärnan
allt mera tydlig. Gång på gång sprungo de upp
på strandkanten och kastade sig i mossan mellan
blommorna, men blott för att åter störta sig i
vattnet och simma om varandra. Plötsligt sade den äldsta:
— Tyst! Jag tror mig höra människoröster. Fort!
Låtom oss fly! och ett ögonblick efter voro de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
