Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 236
DJUR OCH MÄNNISKOR.
ståtlig riddersman. Men själv ville Jolantha inte
höra talas om giftermål, fastän hon nu var
sjutton år.
— Aldrig kan jag dock bli så lycklig som här
hos dig, min far, på Freudenstein, sade hon och
kysste honom — och då slog han alla
giftermålstankar ur hågen.
Så förflöt ännu ett är.
Men dä Jolantha fyllt aderton ar, stod hon åter
på balkongen och såg våren göra sitt intåg i
Adige-dalen.
Alla bäckar kommo stormande ned från höjderna
och i dalen blommade redan vinet, vars starka
kryddade cloft fyllde luften. Än regnade det plötsligt
över ängarna, och strax därpå sken solen åter på
de vitt skummande forsarna. Då gick Jolantha in
till sin far och sade till honom:
— Nu tror jag i alla fall, att jag gifter mig, min
far. Alltid kan jag dock inte stanna på
Freudenstein.
Då lät riddar Rudolph fanan gå upp över slottet,
den vita fanan med den krönta röda gripen, och dà
förstod man på alla de spridda slott i dalen, att det
skulle bli fest pä Freudenstein, och från alla håll
begav man sig dit för att se den sköna Jolantha,
vars rykte redan spritt sig vida.
Jolantha stod pa balkongen och säg det röra sig
i solstrålarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
