Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingborgsminnet
107
konvojerad af örlogsmän, mot svenska kusten. Följande dag
höll den mot Råå fiskläge (5 km. söder om Helsingborg), som
efter någon tvekan valdes till landstigningsplats. Samma afton
kom kung Fredrik själf ut till flottan; man såg i höstkvällen de
svenska vårdkasarnes dystra sken längs kusten och betraktade
helt naturligt deras oroväckande och hemska budskap till
svenskarne såsom hoppgifvande för de danska vapnen. Den
2 nov. steg den danska hären i land, under skydd af
örlogsmännens kanoner. Tre dagar senare besattes Helsingborg utan
strid och därpå utbredde sig den danska hären — vid
landstigningen omkring 13,000 man — öfver den närmaste trakten,
inneslutande Landskrona samt det starkt befästa Malmö. Så
när som på nämnda städer kan hela nuvarande Malmöhus’ län
sägas under de nästa veckorna ha kommit under danskt välde.
Vid landstigningen hade man gifvit som paroll och lösen:
»Skåne» och »Fredrik», med en mening, som ej kunde
missförstås. Skånes återeröfring, hämnd för Roskilde och Lund,
var också krigets innersta syftning. För detta mål räknade kung
Fredrik på sin krigsmakts styrka men ock på den
danskvänliga stämning, han väntade finna inom landet lika väl nu som
i hans faders dagar 30 år tidigare. Därför hade han i sin
krigsförklaring sagt sig vilja skydda Danmarks forna undersåtar mot
den svenska regeringens tyranniska öfvergrepp. Därför utfärdade
han genast nu till skåningarna öppna bref, däri han förklarade
sig komma som befriare, vilja återinsätta dem i deras gamla
förmåner och värna dem mot allt öfvervåld. Det danska
befälet erhöll ock strängt förständigande att hålla sina trupper
i noggrann disciplin.
För försvararne såg det ej hoppfullt ut. Magnus Stenbock,
sedan hösten 1707 generalguvernör i Skåne, disponerade, sedan
fästningarna nödtorftigt bemannats samt en del nyutskrifna
rekryter dragits uppåt Smålandsgränsen för att i lugn utrustas och
öfvas, allenast trenne kavalleriregementen till att möta
angreppet. Med dem bevakade han den hotade kusten och åsåg
landstigningen vid Råå. Det var för den käcke krigaren frestande
nog att djärft framkasta denna lilla flock mot de landstigande,
men han lät sin kyliga beräkning besegra stridslusten. Det
afbräck, han så mäktat göra, kunde aldrig blifva varaktigt; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
