- Project Runeberg -  Det nya Sverige : tidskrift för nationella spörsmål / Fjärde årgången. 1910 /
122

(1907-1910) With: Adrian Molin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Hjalmar Haralds

munala, eftersom kommunerna icke principiellt kunna betraktas
som något annat än statens organ för utförande af vissa det
allmännas lokala uppgifter. Statsverksamheten kan icke vara
borta, utan att samhället störtas i anarki. Låt vara, att vissa delar
af statens verksamhet kunna tyckas ur denna synpunkt mindre
väsentliga, så kan man icke principiellt dela upp
statsverksamheten i detta afseende. Statens värdighet förbjuder den i alla
hänseenden att tillåta någon strejkrätt gent emot sig, och någon
praktisk olägenhet behöfver detta ej betyda för dess tjänare.
Under allmänna rösträttens regime har arbetareståndet, äfven
om det, såsom vi hoppas, icke i Sverige efter 1907 års reform
ensamt får hand om »folkdomen» vid valen, dock i sin makt
att framtvinga det staten blir »mönsterarbetsgifvare», hvilket
staten faktiskt efter 1907 års lönereglering redan är för sina
»arbetare» i inskränkt mening. Kunde man så komma sig för
att förnya den förnuftiga kärnan i det gamla aflöningssättet efter
markegång genom införandet af periodiska löneregleringar efter
lef-nadskostnadernas växlingar, så torde i realiteten statens tjänare
känna sig stå de moderna lönerörelserna med deras karaktär af
lönestrid så fjärran som möjligt. Att staten är mönsterarbetsgifvare,
ligger äfven i statstjänstens eget intresse. Enskilda
arbetsgifva-res kraf på, att staten icke skall genom sin lönepolitik drifva upp
kostnaderna för industrien, måste tillbakavisas. Staten kan
ingalunda en gång för alla frånsäga sig rätten att konkurrera
om de bästa arbetskrafterna med näringslifvet, när den behöfver
dem. Men naturligtvis kunna statstjänstens fördelar i öfrigt i
sin mån kompensera en lägre löneskala.

En strejkförbudslagstiftning sträckande sig till all allmän
tjänst i anknytning till den strejklagsparagraf, som redan tinnes
därom, torde således vara principiellt fullt berättigad och äfven
praktiskt motiverad redan af de skandalösa »blockaderna» af
statens järnvägsarbeten, men ännu mer af nödvändigheten att
för det allmänna rättsmedvetandet fastslå, att strejk mot staten
är rättsvidrig. Enkla och klara lagbestämmelser härvidlag,
hvarmed den plikttrogne statstjänaren kan afvisa den talföre
agitatorn, spela psykologiskt en mycket stor roll. För flertalet
af vår »underklass» kommer tidningarnas ooh organisationernas
agitation som bud ofvanifrån liksom från en konkurrerande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dns/1910/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free