Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Hjalmar Haralds
föringen, emedan intet medel tinnes att tvinga arbetarne att
böja sig for lagstiftningen. Sommarens händelser ha visat, att
samhället har i sin makt att ge arbetareorganisationerna en
minnesbeta, om det behöfves. Makt tinnes det således att ställa
bakom en lagstiftning, äfven 0111 arbetareorganisationerna skulle
sätta sig emot den på skärpen.
Detta förhållande torde dock icke komma att i längden
fortfara. Vi ha förut sökt visa, att organisationstankens
genomförande på bägge sidor betyder arbetsgivareorganisationens
öfvermakt. Ar detta fallet och om de revolutionära vägarna äro
såsom sig bör stängda, torde just arbetarne komma att kräfva
lagstiftningens ingripande i de sociala striderna (sommarens
erfarenhet om hur ifrigt arbetareledarne trots alla »officiella»
bedyranden om motsatsen önskade statens medling i sin dilemma,
talar ju redan härför), en hjälp som staten icke torde böra
vägra dem, just emedan arbetsgifvareintressets koncentration i
en opersonlig organisation, för hvilken allt blir siffror och
nummer, med inre nödvändighet kommer att föra med sig en
lönepolitik från arbetsgifvarnes sida, som behandlar arbetarne
uteslutande såsom medel för profiten och därmed sätter en stor
del af statens folkmaterial i fara. Man ser förebuden till en
sådan utveckling i det ideliga framhållandet af »näringslifvets
kraf» såsom a och o i den del af den konservativa pressen —
och den liberala också förresten —, som verkligen notoriskt är
»arbetsgifvarepress». Det är andra tider än de, då både
konservativa och liberala under den ädle och välmenande Viktor
Rydbergs egid betade på mr Benjamin Kidds feta socialpolitiska
fårbeten!
Alltså torde det icke vara en hopplös uppgift att resolut söka
bringa arbetsaftalet ur de förödande stridernas tecken. Men
skall man få bort det onda, måste man fastställa och vare sig
på den organiska läkningens väg eller genom operativt ingrepp
aflägsna orsaken.
Industrialismen, ej socialismen, har först emanciperat sig
från det lagbundna arbetsaftalet i tjänstehjonsstadgans form, som
generade dess rörelsefrihet. När industrien i sin barndom kunde
få så mycket arbetare den ville, på grund af det värde
penninglönen bara såsom sådan hade i ett öfvervägande på
natural-hushållningens ståndpunkt stående samhälle, hade den intet in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
