Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Oskar Sandqvist
bringa, förutsätta att jordägarne skulle få betala jord värdeskatt
äfven för det jordvärde som de icke äga, d. v. s. de skulle få
förränta sina skulder och på samma gång få betala
jordvärde-skatt till staten för den skuldsatta jorden. Dubbel jordränta
således! Denna invändning affärdar en jordreformatorisk
skriftställare på det enkla sättet, att han säger, att då reformen väl
blifvit genomförd, blir det omöjligt att inteckna jorden, emedan
ju jordvärdet genom skatten är statens. Han ser bara framåt
och glömmer det sorgliga faktum, att jorden redan är
skuldbelastad.
Såsom framgår af detta lilla exempel, rör sig den åsyftade
agitationen med argument så rent af rörande naiva, att det
skulle vara onödigt att granska dem, om det icke vore så, att
de, genom de blomstermålningar om ett tillstånd af tycka och
rikedom, som skulle bli följden af »jordvärdereformen», göra ett
starkt intryck på de många, som tänka mera med hjärtat än
förståndet och på de ännu flera, som finna det lättvind ligt att skaffa
de egendomslösa en bättre ställning genom att lägga beslag på
värden som ägas af andra.
Den marxistiskt socialdemokratiska ståndpunkten om
jordens förstatligande och jordbruket som statsproduktion, torde
numera näppeligen behöfva underkastas någon kritik, ty denna
ståndpunkt vilja numera inte ens socialdemokraterna höra talas
om. Till grund för Marxismens yrkande på jordens
socialisering ligga samma teorier som för Georgismen; hvad beträffar
jordbruket som statsdrift medgifves väl allmänt, att jordbruket
minst af alla produktionsgrenar egnar sig för sådan, ja att
statsdrift i större delar af vårt land, där den odlingsbara jorden är
spridd i vidt skilda smålotter, hvilka ej kunna sammanföras till
storbruk, som väl skulle vara en nödvändig förutsättning, är
absolut omöjlig.
Den »revisionistiskt» socialdemokratiska ståndpunkten, sådan
den antydts i punkt 3 härofvan, är af större intresse, isynnerhet
som dess anhängare låta påskina, att det vore meningen att
genomföra den så småningom, på praktisk väg utan några
våldsamma eller hastiga rubbningar i äganderättsförhållandena,
åtminstone icke hvad småbruket beträffar. Så länge man icke
närmare klargjort, på hvad sätt man vill gå tillväga för att
skaffa staten »rådighet» öfver jorden och åstadkomma fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
