Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Arter af lifsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arter af Lifsstraff.
7
|>iof», äfven »stens tna^er oe strandar», den sistnämnda
benämningen sannolikt deraf att straffet vanligen verkställdes vid
stranden af nägon elf eller sjö’).
4. hängning.
Detta äfven såsom nesligt ansedda straff tillämpades
förnämligast vid full tjufnad (d. ä. tjufnad af 1 /., marks värde,
men betraktades dock såsom mindre vanhedrande än stegling2).
5. lgf vjyixLa. biäiinas (»i bali brinna»3).
Detta straff användes på giftblanderskor eller trollpackor
och såsom ett talions-straff på mordbrännare, som grepos på
bar gerning, men äfven såsom straff för qvinnor vid brott, för
hvilka mannen steglades.
6. lefvande begrafvas.
Detta hufvudsakligen for qvinnor afsedda straff anföres
sällan i lagarna och synes hafva blifvit satt i stället för
steglin g, hvartill männer allena kunde dömas. Det stadgades dock
äfven för tidelag4).
Da målsegaren ursprungligen tillerkändes rätt att, under
vissa begränsningar, sjelf utöfva hämnd och sålunda att döda
sim vedersakare, var det en med rättsuppfattningen i äldre tider
öfverensstämmande följd att, då sedermera den brottslige pa
tinget dömdes till något af de nu nämnde dödsstraffen, skulle
hain till målsegaren äfven öfverlemnas för straffets exeqverandeä).
1) Vm L: I. kr. 11. |.j. 2. — II. M. 26. 11.
2) V G L: I |). 3. II. f- 24. — Ö G L: Va|>. 32. 1; 6. — ü L: M.
38. »si[iæri mughu |ie han a galghæ celh gren latæ ok fiær upp heengiæv.
— Sd L: |). 3. — Wm L: 1. [). 6. II. M. 26. 3. — M E L L: f>. 8. — Chr
L IL : T. 9. - Lex Scanica 95.
3) U L: M. 19. pr. »Bær konæ forgiærningær nmnni ... . falls
hun. |ia a hun j. bali brinntea. V. 25. 1. »|iæn skal J. bali brinnæ sum
braent hawær fore bondænum». — Sd L: M. 32. — Ö G L: E[j. 31. —
ME L L: H. 10. — Chr L L: H. 6: 10; 11. I den yngre Landslagen
har straffet att stenas för qvinna blifvit ändradt till att brännas å bål.
Jfr ock y. St Lagen H. 1, 2 pr. 3, 4, 8, 10.
4) U L: M. 49 »[ia skall hanse. j ior|) gravæ. æi ma kono stgæhlæ
æller bængiæ». Ek. 15: 8. »fællæ |>er han. |ia aghær han livændi i. ior|)
grävæs ok swa |iæt fæ sum han |ie syund mæ|> gior|ji». — Chr L L: H.
14: »döma han qwikan j iordh meth sama diwre græuas eller j elde
bræn-nas». — Hyltén-Cavallius; Wärend. II. s. 407 omtalar att enligt
Sunnerbo härads dombok år 1611 blef en man dömd för crimen bestialitatis
»quick i jordti ehuru häradet bad att han måtte komma till yxenv
5) Jfr Sd L |). 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
