Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Gustaf III om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsstraffets borttagande för barnamord. 37
straff, med undantag allena för förräderi och fadermord. Öfver
detta förslag hade han lätit infordra yttrande af den dä
församlade Lagkommissionen. Men de jurister, som deri egde
säte och stämma, afstyrkte en sådan, efter Lagkommissionens
tamke, allt för långt drifven inskränkning i användandet af ett
straff, som under dåvarande förhållanden af mången ansågs
oundgängligen nödvändigt att tillämpa på grofva brott och
missgerningar. Den ifrågavarande kungliga propositionen utgör
emedlertid den statshandling, som betecknar första steget till
den särdeles vigtiga reform i vår kriminal-lagstiftning,
som inträffade* medelst Kongl. Förordningen den 20
Januari 1779. Motiveringen i sistnämnde proposition, der
Konungen till en början yttrar sig om inskränkandet af dödsstraffs
tillämpande för barnamord, ådagalägger, att lagstiftaren ännu
hufvudsakligen fastade sig vid afskräckningens princip,
men att ban funnit, att detta och eu mängd andra brott borde
kuiana lindrigare bestraffas än med dödsstraff och straffet ändock
vara nog allvarsamt för att afhålla ifrån brott.
Det torde icke sakna intresse att höra den kunglige
lagstiftarens ord i detta fall.
De lyda sålunda, dervid Konuugeu först uttalar sig
angående dödsstraffets användande vid barnamord —––
»Kongl. Maj:t har efter Riksens Råds tillstyrkande tillåtit,
at en och annan lindrig utväg får vidtagas at gjöra en lägrad
qviinnas tilstàud mindre fruktansvärdt och utur elände och nöd
hjälpa de barn, hvilka af oloflig beblandelse kunna tillkomma1).
Men Kongl. Maj:t har icke ansedt thesse medel gjöra tilfvllest:
Kongl. Maj:t har funnit menskligheten och sin konuugsliga pligt
värdigt at ännu närmare hinna til ändamålet, nämligen, om
möjeligit är, aldeles förekomma barnamord»
»Ett menniskjo lifs förökning i Staten är en gåfva så
mycket svårare at mista som detta folkfattiga landet hvarje
stund och timma påminner Kongl. Maj:t om dess behof, och
menskligheten kan intet annat än rysa och kjänna fasa at then
ena dagen höra en moder hafva mördat sitt barn och then
auctra at se moderu föras til stupstocken».
1) Detta syftar på det kort förut utfärdade Kongl. Brefvet den 17
Oktober 1778 angående barnamord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
