Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Om Dödsstraffets rättmätighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Om straffmedlen.
såsom en reaktion å Statens sida emot den individ, som kränkt
den allmänna rättsordning eller den sedliga ordning, som det är
Statens uppgift, bland annat, att skvdda, så erhåller man af
dessa i sig sjelf riktiga svar dock icke någon upplysning om
beskaffenheten eller innehållet af de åtgärder, hvilka utgöra
innebörden af denna Statens rättande handling, denna reaktion
emot lagbrytaren. Det synes dock klart att denna, om den
skall vara en verklig och icke blott skenbar reaktion, måste
infor folkets rättsuppfattning framträda såsom en
vedergällning för den skuld, som gerningsmannen genom
lagöfverträdel-sen ådragit sig. För den, som öfverskridit gränserna for den
rättssfer, inom hvilken han egt att med frihet verka, måste
denna vedergällning antaga karaktären af ett tvång, medförande
en inskränkning i eller förlust af rättigheter, och detta af den
betydenhet, att förlusten måste erfaras såsom ett lidande, så
känbart att det på gerningsmannen skall verka afhållande
från nya lagöfverträdelse^ Den rättsminskning, hvarmed
lagstiftaren härför hotar en hvar, som störande ingriper i
samhällsordningen, bör äfven afhålla andra individer, som befinnas
sinnade att begå brott, från våldförande af samhällsmedlemmarnes
lugn och trygghet. De medel, som Staten härvid använder
för att åstadkomma nämnda reaktion och på samma gång ett
skydd för den allmänna samfundsordningen, äro de i lag
stadgade straff. Om dessa också, såsom nyss nämndes, ega
ändamål i sig sjelfva, framträda de dock såsom medel under
utöfningen af Statens reagerande eller bestraffande funktion emot
lagbrytare. Under skilda tidsperioder hafva straffen, såsom vi
här ofvan visat, varit af flerehanda slag. De utmärka historiskt
de särskilda utvecklingsfacer, som rättsbegreppen, under ett i
årtusenden framskridande civilisationsarbete, genomgått. Men i
senaste tid hafva de allmänna straffmedlen inom den svenska
lagstiftningen hufvudsakligen utgjorts af mistning af egendom
(böter); förlust af den personliga friheten, utan eller i förening med
arbetstvång, än på bestämd kortare eller längre tid, än för alltid;
samt slutligen dödsstraff genom halshuggning, förutom
straffpåföljden förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller för en
tid af vissa år. Både mensklighet och klokhet hafva emedlertid
manat lagstiftaren att, vid användningen af frihetsstraffen, söka
göra deras tillämpning sadan, att den må medverka till en inre eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
