Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Dödsstraff för att förekomma nya brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsstraff för att förekomma nya brott.
175
oskadliga på annat sätt? Man anser det omenskligt att afluigga
den hand, som gifvit dödshugget, eller tillagat det dödande
giftet, omenskligt att, såsom det skedde i forntiden, blända
ger-ningsmannen ined ett glödande jern, men man finner det
ingalunda barbariskt, att inom fängelsets murar och infor kretsen
af ett antal utvalde personer med all högtidlighet halshugga den
brottslige. Hvilken motsägelse! Och 0111 samhället verkligen
bör, såsom inan påstår, låta afrätta de värsta brottslingarne,
för att från sig afvända äfventyret af nya
våldshandlingar frän sådana ogerningsmäns sida, hvarföre söker
man omsorgsfullt förhindra en tånge att sjelf taga lifvet af sig?
En lifdömd mördares sjelfmord skulle dock medföra just den
åsyftade tryggheten och derjemte bespara samhället hela det
vidriga i en menniskas nedläggande på stupstocken och
halshuggande såsom ett oskäligt djur. Om A, hvilken mördat B,
nödvändigt skall aflifvas, i stället för att hållas till straffarbete
på lifstid, derföre att han möjligen skulle i framtiden kunna
komma att öfven mörda X, eller Y, eller Z, så är detta, att,
på grund af blott præsumtioner, göra dödsstraffets
verkställighet icke till en akt af rättvisa, utan till en feg åtgärd,
hvarigenom samhället vill från sig afvända en supponerad fara,
utan att först forsöka huruvida icke faran genom lindrigare
medel skulle kunna förebyggas.
Hvad slutligen augår den satsen, att dödsstraffet är
nödvändigt och alltså rättmätigt, emedan, då individens nödvärnsrätt
är erkänd, samhället också måste ega en likartad rätt att
försvara sig emot ogerningsmäns tilltag, genom att låta afrätta
brottslingar, så kan härtill svaras, att jeninförelsen, i dessa fäll,
icke är riktig och slutsatsen derföre också felaktig. Det är två
väsentligen olika saker, å ena sidan, att lagen frikallar den
medborgare från ansvar, som, dä han orättvist anfalles, för
stundens trångmål icke kan bevara sin egen existens eller rädda
sitt lif på annat sätt, än att han på stället dödar den, som
angripit honom, och, å den andra, att den offentliga makten, sedan
den afväpnat och fängslat mördaren, ransakat gerningen och
fällt dom, slutligen i lagens namn, kanske ett helt år efter
brottets föröfvande, låter nedlägga delinqventen på stupstocken
och med ett hugg afskär hans hufvud. I förra fallet är rätt
nödvärn. Men när samhället låter afrätta en vapenlös, fängslad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
