Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
hela ditt utseende! Du har alldeles din stil för dig, och du är
så olik andra människor.. Du kommer att väcka, en sådan be-
undran — och jag får sola mig i ditt återsken. Äh, kom Anne,
ännu är det ju inte för sent!
— Din skildring av mina triumfer i sällskapslivet låter
rysligt lockande, Phil, men nu ska jag som ett motstycke beskriva
för dig, vad det är jag längtar efter. Jag reser hem till en
gammal lantgård, vars manbyggnad fordom varit grön, men nu
är bra nog urblekt, och ligger omgiven av för tillfället kala och
knotiga äppelträd. En bäck rinner fram ett stycke längie ner,
och på andra sidan susar och brusar en härlig barrskog —
ibland låter det som harpoklang, och det är vinden, som griper
i harpornas strängar. Strax därintill ligger en liten tjärn, som
nu slumrar grå och glanslös. 1 huset finns det två något till
åren komna damer, den ena lång och magei, den andia koit
och tjock, och vidare ha vi två tvillingar, den ena ett mönster-
barn, den andre vad fru Lynde kallar »en omöjlig rackarunge»,
En trappa upp ligger en liten vindskammare med brutet tak,
och därunder hänga gamla drömmar tjockt som spindelvävar,
och i ena hörnet står en säng med ett stort och härligt och
svällande fjäderbolster, som kommer att kännas dubbelt skönt
efter inackorderingsställets magra och nedlegade madrass. Vad
tycker du om min skildring, Phil?
_ Inte är den så värst lockande, sade Phil med en grimas.
— Men det är någonting, som jag inte talat om ännu, sade
Anne och sänkte rösten. — Där finns kärlek. Phil, trofast och
öm kärlek, vars make jag aldrig finner på denna jorden —
och den väntar på mig, Den sätter allt susen på min lilla
målning, även om färgerna tycks dig lite matta.
Phil reste sig tyst, sköt häftigt undan chokladasken, gick
bort till Anne och slog sina armar omkring henne.
— Anne, om jag ändå vore lik dig! sade hon allvarligt.
Kvällen därpå var Diana Anne till mötes nere vid Carmodys
station, och de åkte hem tillsammans under en tigande och stjärn-
strödd natthimmel. Grönkulla hade ett särdeles festligt ut-
seende, när de körde uppför avtagsvägen, ljus brann i vartenda
"
■
_______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
