Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 96 —
— Den där tidskriften har jag i alla mina dar tyckt vara
en strunttidskrift, sade Diana häftigt. Berättelserna i den äro
inte hälften så bra som de i »Kanadensiska Kvinnan», fastän
den kostar så mycket mera om året. Men det äi väl som så,
att redaktören hyser fördom mot den, som inte är yankee. Fäll
inte modet, Anne! Ta du Gud i hågen och skicka in din be-
rättelse till Kanadensiska Kvinnan.
— Jag gör väl det, då, sade Anne med något så när åter-
ställd själsiämnvikt. — Och blir den intagen, ska jag minsann
skicka ett nummer till den där andre ohängde i edaktören och
strecka för min bit med tjock blåkrita. Det finns väl folk med
omdöme och smak ... Men jag ska ta bort solnedgången. Kanske
farbror Harrison ändå hade rätt.
Solnedgången slocknade för alltid, men tiots denna på-
kostande operation skickade den samvetslösa Kanadensiska Kvin-
nan tillbaka »Feodoras försoningsoffer» så fermt, att den för-
bittrade Diana förklarade, att de styggingarna på redaktionen
inte ens gett sig tid att läsa igenom manuskriptet. Hon lovade
högt och dyrt att inte mer förnya sin månadsprenumeration.
Anne tog denna nya motgång med förtvivlans lugn. Hon låste
ned sin berättelse i den koffert inne på vindskontoret, där de
samlade bidragen från Historiska Klubbens tid vilade i frid, men
dessförinnan gav hon vika för Dianas böner och skänkte henne
en avskrift av verket..
— Nu får min litterära ärelystnad krypa i skrinet, sade
hon bittert.
Hon nämnde aldrig om saken för herr Harrison, men en
kväll frågade han henne rent ut, om berättelsen kommit in.
— Nej, redaktören ville inte ha den, svarade hon kort.
Herr Harrison sneglade förstulet åt det fina ansiktet, som
nu betäckts av en het rodnad.
— Nå, du bryr dig väl inte om det utan går på i ullstrum-
porna som förut, sade han uppmuntrande.
— Nej, jag sätter aldrig mer min penna till papperet för
att skriva en berättelse, sade Anne med den hopplösa bestämd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
