Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140
just upp ett moln med yrsnö mot fönsterrutan. — Håhå jaja
— ska då aldrig det här otäcka biåsvädret upphöra?
— Tja, Gud vet, sade Davy obesvärat och beredde sig att
återtaga sin läsning.
Men nu var det Annes tur att bli illa berörd.
— Hörde jag verkligen rätt, Davy? utbrast hon förebrående.
— Så säger tant Lynde ofta, försvarade sig Davy. — E11
kväll i förra veckan så sa’ Marilla: jag undrar just om det
nånsin blir parti mellan Ludovic Speed och Theodora Dix —
och tant Lynde bara kliade sig i huvet med strumpstickan och
sa: tja, Gud vet.
— Ja, det var inte rätt av henne att säga så, sade Anne,
som inte nade annat sätt att reda sig ur trångmålet, ehuru hon
helst velat se tant Lyndes göranden och låtanden undandragna
all kritik. — Ingen får missbruka det namnet, Davy, eller rättare
lättsinnigt föra det på läpparna. Gör det aldrig mera!
— Inte heller om jag säger det långsamt och högtidligt som
pastorn från predikstolen? frågade Davy allvarligt.
— Nej, inte ens dä.
— Nå, då ska jag inte. Tant Rachel säger, att Ludovic
Speed har sällskapat med Theodora i hundra år. Blir di då inte
snart för gamla för att gifta sig, Anne? Så länge ska väl inte
Gilbert gå och vänta på dig. När ska du gifta dig, Anne?
Tant Lynde säger, att det är så säkert som amen i kyrkan att —
— Tant Lynde skulle inte prata så mycket — avbröt Anne
häftigt, men tystnade genast.
— Nej, det har du nog så rätt i, fortsatte Davy helt lugnt.
— Jag vet folk, som kallar henne en riktig gammal slammer-
tacka . . . Men ska du snart fira bröllop, Anne? Det ville jag.
så rysligt gärna veta.
— Du är en dumsnut, och du gör frågor, som ingen män-
niska kan svara pa, svarade Anne litet snävt och gick ur rummet.
Köket låg öde och tomt, och hon satte sig framme vid
fönstret i den hastigt tätnande vinterskymningen. Solen hade
gatt ned och vinden somnat. En kyligt blek måne blickade fram
bakom en purpurviolett molnbank i väster. Färgspelet smälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
