Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 192 —
deles som förr. Ha vi inte alltid hållit den »vänskapens ed»,
som vi svor varandra för så många år sedan, säg du?
— Jo. Den ha vi troget hållit. Vår vänskap har varit
vacker, Diana. Aldrig har vi skämt den genom smågnabb eller
kyla eller ovänliga ord, och jag hoppas, att så ska det alltjämt
förbliva. Ändå kan inte allt bli vid det gamla. Du får så många
nya intressen. Dem kommer jag att delvis stå utanför. Men
sådant är livet, brukar tant Rachel säga. Du får i dag av henne
en av hennes älskade stickade filtar med »tobaksbladmönstret»,
och hon har redan lovat mig en likadan, när jag gifter mig.
— Det förargliga med ditt blivande bröllop är, att jag inte
blir i stånd att vara din tärna, klagade Diana.
— Jag ska bli tärna åt Phil i juni om ett år, när hon gifter
sig med pastor Blake, men se’n får det bli stopp, för du har
väl hört ordspråket: tre gånger brudtärna, aldrig brud, sade
Anne och tittade ut genom fönstret över trädkronornas skära
och vita blomstersnö. — Bevara oss väl, här kommer prästen,
Diana.
— O, Anne, vad säger du, är det verkligen så dags? fläm-
tade Diana, blev mycket blek och började darra. — Anne, älsk-
ling, jag känner mig så konstig — nej, jag går aldrig genom
det _ o, Anne, jag känner att jag kommer att dåna . . .
— Gör du det, så släpar jag bort dig tillstora vattentunnan
vid knuten och doppar ned dig i den, sade Anne med en be-
klaglig brist på medkänsla. — Ryck upp dig nu och sansa dig,
är du snäll. Att gifta sig kan väl inte vara så förskräckligt,
när så många människor överlever händelsen. Se hur lugn och
fattad jag är, och ta exempel efter mig!
— Du får väl se, när turen kommer till dig, då kanske du
inte är så självgod ... 0 Anne, där hör jag, hur pappa kom-
mer i trappan. Ge mig buketten! Sitter slöjan rätt? Är jag
fasligt blek?
— Du är så klädsamt lagom. Diana, hjärtevän, kyss mig
nu till farväl för sista gången! Diana Barry kommer aldrig
mer att kyssa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
