Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 205 —
framförde sin vanliga anhållan. Janet fick en min som en
skrämd hare, men frångick inte sitt beslut.
— Jag får tacka så mycket, men det behövs inte, sade hon
iskallt. — Vägen hem känner jag tillräckligt väl — har traskat
den i sina modiga fyrtio år. Så för min skull ska inte herr
Douglas besvära sig.
Anne såg på den, som nu titulerades herr Douglas, och i
det förrädiskt klara månskenet varsnade hon ånyo det uttryck
av pina och vånda, som hon en gång förut lagt märke till i hans
ansikte. Utan ett ord vände han om .på landsvägen och avlägs-
nade sig med långa steg.
Stanna, stanna! ropade Anne häftigt efter honom, utan
att det minsta fråga efter de häpna åskådare, som samlats. —
Herr Douglas, stanna! Kom tillbaka!
John Douglas stannade, men han rörde sig ej ur fläcken åt
det håll, varifrån han kommit. Anne flög nedåt vägen, grep
honom vid armen och släpade honom med milt våld tillbaka till
Janet.
— Ni måste komma tillbaka, bönföll hon. — Det var ett
misstag, herr Douglas, och felet är mitt. Det var jag, som nar-
rade Janet att säga så där. Hon ville inte själv — men nu
är det ju bra igen, eller hur, Janet?
Janet fattade utan ett ord hans arm och satte sig i gång.
Anne följde efter dem, smått skamsen i sin själ, och smög sig
in genom köksdörren.
— Jo, det var just en snygg hjälp du gav mig, sade Janet,
när de möttes i stora förstugan.
— Jag kunde inte rå för det, sade Anne ångerfullt. — Jag
fick en känsla av, att jag stod bredvid och åsåg ett mord. Jag
måste springa efter honom.
— Det var allt rätt så bra du gjorde det. När jag såg
John Douglas stega i väg ensam, så kändes det i mitt hjärta,
som om varje liten stump glädje och lycka, som jag ännu hade
kvar i mitt liv, gick sin väg med honom. Det var en fasansfull
känsla.
— Frågade han inte, varför du sagt så där? sade Anne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
