- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
218

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218 —
genom hon skulle kunna återvinna sin frihet. Hellre ville
hon dö än bli vikingens hustru.
Hon älskade en ädel riddersman vid namn Manfred,
hvilken blifvit döpt och trodde på hvite Krist. Han hade
fått hennes hjerta och hennes far hade gifvit honom löfte
om hennes hand.
Denna kärlek stålsatte henne och hon hoppades allt-
jemt, att han skulle komma och befria henne samt slå sön-
■der hennes bojor, om hon blefve belagd med sådana.
Vikingen hade gifvit hexan tillåtelse att, när skuggan
föll midt på solvisaren, föra ut jungfrun i skogen för att
hemta frisk luft och han trodde, att jungfrun derigenom
«kulle bli spakare och slutligen gifva vika för hans böner
att bli hans.
Hexan lydde och hvarje dag var hon tillsammans
aned jungfrun en stund ute i skogen. Men under dessa
vandringar fick jungfrun aldrig vika fran sin vaktarinnas
«ida.
Dessa stunder voro jungfruns lyckligaste.
Hon plockade då blommor och speglade sig i bäc-
karnes vatten, men ständigt följde henne tanken på, att hon
■skulle skaffa sig frihet.
Så kornm-o hexan och hon en dag till en plats, der
■det växte små röda bär på marken. Dessa bär kände
jungfrun väl till och visste, att de voro ganska farliga att
äta, hvilket hexan deremot inte visste och hvarom jungfrun
ingalunda upplyste henne.
Jungfrun plockade handen full med stånd, å hvilka
-dessa bär växte och förde dem med sig hem.
När det så blef måltidsdags om aftonen, kastade
jungfrun oförmärkt några af de plockade bären i hexans
mat. Den ohyggliga qvinnan märkte det inte utan åt med
god aptit, hvilket hade den påföljden, att hon snart som-
nade. Hade jungfrun gifvit henne ännu flera bär, än hon
gjorde, skulle hexan dött och då hade det varit lätt för
Jången att fly.
Nu somnade hexan endast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free