Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 329
Mvcket förundrade han sig dock öfver riddar Eskils
ord om blodsdåd, men lika mycket förundrade honom hans
ogen herres underliga beteende denna morgon och sedan
under förmiddagen.
Han genomgick i minnet, hvad som händt.
Junkern hade kommit till stallet och befallt, att hä-
starne genast skulle sadlas och sedan hade de sprängt bort
från Mälsåker och det utan att säga ett afskedsord till
någon.
Tor hade trott, att det var fråga blott om en ridt i
slottets omgifningar.
Men junkern hade ridit framåt norrut och sporrat sin
häst, att Tor fruktade, att den skulle sprängas. Han hade
derför ropat:
— Nådig herre! -—
— Hvad vill du, Tor? hade junkern frågat.
— Hästen spränges lätt under denna ridt.
— Tig! hade junkern rytit.
Tor hade också varit tyst en stund. Men derpå sade
han åter.
: ; — Nådig herre1
— Nå, hvad är det nu? hade junkern frågat och något
hållit in sin häst.
— Om min nådige herre rider på detta sätt, så komma
vi så långt från slottet, att nådig herrn inte kan hinna dit
tillbaka till middagen.
- Jag vänder inte om, hade junkern svarat.
— Vänder inte?
Nej!
— Nådig herrn har då — — —
— Jag rider till Stockholm, hade junkern svarat.
Tor hade intet att säga och red derför tyst efter. Nu
visste han, hvart det skulle hära och nu hade han intet
att göra — blott att följa med.
Och ridten hade gått framåt ännu en stund.
Men då hade junkern plötsligt stannat.
— Tor, hade han sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
