Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 —
— Min bröllopsdräkt har man afklädt mig, sade jung-
fru Helena. — Ja, glädjen var min bröllopsdräkt — gläd-
jen, denna härliga mantel. Men den ryckte man bort ifrån
mig, på samma gång som man genomborrade ditt hjerta,
älskade Holger. Då försvann glädjen och sorgen trädde
dyster och stum fram till mig, lade sin isande hand
på min skuldra och pekade ned mot det mörka djupet;
ned ! ned !
Dystra sorg, hur främmande du är för mig och dock
hur väl jag känner dig.
Och hon började sjunga ånyo:
Det tredje slag som på harpan ljöd
— Ungt är mitt lif —
Den bruden hon låg i brudsängen död.
— Vållar mig den tunga. —
— Holger! Holger! hviskade hon och lutade sig fram-
åt, så djupt, att hon lade pannan på händerna, hvilka hvi-
lade på sängkanten.
— Holger! Holger! — Ned i djupet fly vi båda. —
Du drager bort från lifvet och jag kan ej lefva utan dig.
— Bli vi ej förenade i lifvet — i döden skall ingen skilja
oss åt.
Och hon suckade och grät.
Då öppnades ånyo dörren till rummet, denna gång
icke så försigtigt som den förra, då fru Malin kom.
Det var denna gång Bolla, som öppnade dörren.
— Hvad du kommer häftigt, bannade jungfru Helena.
— Förlåt, stolts jungfru, svarade Bolla. Jag blef så
glad då jungfruns fru moder tillsade mig att gå hit upp,
emedan stolts jungfrun vill gå ut i fria luften.
- Vill?
— Ja!
— Nej, jag vill inte!
— Ah!
— Det är på min moders befallning, jag lemnar detta
rum, der jag har det käraste på jorden.
— Jag skall vaka hos junkern jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
